Poziv da prestanemo biti muslimani već smo jednom čuli
Islamska zajednica Bošnjaka u Švedskoj sa zabrinutošću prati ton dijela javne rasprave o islamu i muslimanima uoči izbora 13. septembra 2026. godine.
Islam i muslimani zauzimaju vidljivo mjesto u dijelu ovogodišnje predizborne kampanje. Zabilježene su izjave da islamu nema mjesta u Švedskoj i da muslimani mogu prestati biti muslimani. Objavljena je i knjiga jednog zastupnika u švedskom parlamentu u kojoj se islam opisuje kao totalitarna ideologija i prijetnja Švedskoj. U političkim prijedlozima pojavljuju se i mjere koje se neposredno odnose na muslimanski vjerski život. Posebno zabrinjavaju pozivi muslimanima da se odreknu svoje vjere. O muslimanima se pritom mnogo govori, dok se njihov vlastiti glas znatno rjeđe čuje.
Kritičko propitivanje religijskih učenja, praksi i institucija sastavni je dio slobodnog i otvorenog društva. Ono, međutim, treba jasno razlikovati od generaliziranja o vjernicima kao kolektivu, osporavanja njihove ravnopravnosti ili predstavljanja njihove vjerske pripadnosti kao same po sebi društvene, kulturne ili sigurnosne prijetnje.
Problemi integracije, segregacije i sigurnosti postoje i o njima treba otvoreno razgovarati. To ne znači da se odgovornost za te probleme može pripisivati islamu ili muslimanima kao cjelini.
Kada se muslimani predstavljaju kao prijetnja ili kao ljudi koji ne pripadaju Švedskoj, takav govor stvara nepovjerenje prema ljudima koji ovdje žive, rade, odgajaju svoju djecu, uredno plaćaju poreze i na različite načine doprinose društvu. Kao i svi drugi građani, oni s pravom očekuju da budu jednako tretirani i da svoja prava i obaveze ostvaruju pod jednakim uslovima, bez obzira na svoju vjersku pripadnost.
Ono čemu svjedočimo zato nije bezazleno. U pitanje se dovodi jedna od temeljnih ideja modernog evropskog društva: jednakost građana pred zakonom i njihova ravnopravna pripadnost političkoj zajednici. Predstavljajući muslimane kao kulturno strane ili nespojive s društvom kojem pripadaju, raste nepovjerenje među ljudima koji decenijama žive jedni pored drugih.
Takav govor ne postoji u vakuumu. Muslimani su već izloženi diskriminaciji, prijetnjama i zločinima iz mržnje. Ne može se svaki pojedinačni incident neposredno pripisati političkoj retorici, ali se ne može zanemariti ni društveni ambijent koji takva retorika može dodatno pogoršati.
Od političkih stranaka očekujemo da jasno postave granicu kada se kritika pojedinih pojava pretvori u generaliziranje o muslimanima ili osporavanje njihove pripadnosti švedskom društvu.
Za Bošnjake ovo pitanje ima posebno značenje. Tokom devedesetih godina u Bosni i Hercegovini nacionalistička propaganda muslimane je predstavljala kao strani element i sigurnosnu prijetnju, dovodeći u pitanje i njihovu pripadnost vlastitoj zemlji. U ratu koji je uslijedio Bošnjaci su bili izloženi progonima, masovnim zločinima i genocidu.
Današnju Švedsku ne izjednačavamo s Bosnom i Hercegovinom devedesetih godina. Naše iskustvo je razlog zbog kojeg ozbiljno shvatamo govor kojim se muslimanima poručuje da su tuđi ili da njihova vjera sama po sebi predstavlja problem za društvo.
Švedska je tokom devedesetih mnogim Bošnjacima pružila sigurnost i mogućnost da ovdje izgrade novi život. Za veliki broj njih postala je dom. Zato smatramo potrebnim reagirati kada se u javnom prostoru dovodi u pitanje pripadnost dijela građana švedskom društvu.
Članove naših džemata pozivamo da na provokacije odgovore smireno i dostojanstveno, bez ulaska u sukobe koji samo dodatno produbljuju podjele.
Pozivamo ih i da 13. septembra iskoriste svoje biračko pravo. Odluka o tome kome će dati glas pripada svakom pojedincu. Pri toj odluci smatramo važnim imati u vidu odnos stranaka i kandidata prema ustavnim slobodama, jednakosti svih građana i pravu svakog čovjeka da slobodno živi svoju vjeru.
ISLAMSKA ZAJEDNICA BOŠNJAKA U ŠVEDSKOJ
Izvor: izb.se
Bosniakiska Islamiska Samfundet i Sverige följer med växande oro tonen i den offentliga debatten om islam och muslimer inför valet den 13 september 2026.
Under valrörelsen har islam allt oftare framställts som förklaringen till problem som inte har med religion att göra och hetsen mot muslimer har eskalerat.
Kartläggningar av moskéer, skrönor om shariadomstolar, återvandringsannonser som riktar sig till immigranter med muslimsk bakgrund, en bok som förvanskar islam till en totalitär ideologi är några punkter som har varit på agendan. Och tydligast av allt: uppmaningar till muslimer att överge sin religion.
Samtidigt saknas muslimska röster nästan helt i den debatt som förs. Alla pratar om oss medan våra röster är tystade och/eller ignoreras.
Vi vill vara tydliga med att vi håller yttrandefriheten kär. Den är en islamisk princip också. Kritik av olika typer av religiös utövning och tillämpningar är en viktig del av den islamiska traditionen.
Yttrandefriheten och den fria debatten är grundläggande för det samhälle vi lever i och vill fortsätta leva i. Vi försvarar den utan förbehåll.
Vår oro riktar sig mot missbruk av yttrandefriheten och den hatiska diskursen.
Skillnaden är solklar. En debatt om integration, segregation och trygghet är nödvändig. Lösningarna på problemen ska sökas och genomföras.
Men just nu har en hel religion utpekats som svaret på frågan om vad som är fel med Sverige. Hårt arbetande människor pekas ut och trakasseras.
Ingen religion är orsaken till alla problem som finns i ett modernt samhälle, och ingen religion kan lösa dem heller — det är politikens uppgift.
Utvecklingen vi ser är farlig. Den mest grundläggande moderna idén – den om medborgarskapet – ifrågasätts.
Det skapas misstro mellan människor som levt sida vid sida i decennier. Och den stannar inte vid ord.
De ökade attackerna mot svenska moskéer sker inte i ett vakuum. De är inte slumpmässiga. Skändningar av religiösa lokaler blir vanligare i takt med att språket och retoriken blir hårdare.
Flera attacker på förbigående muslimska kvinnor och tjejer har rapporterats under senaste veckor.
Vi är också besvikna över avsaknaden av fördömanden från politiska partier som påstår sig försvara mänskliga rättigheter.
Gränserna flyttas steg för steg och politiska företrädare nöjer sig med att konstatera att språkbruket var hårt.
Meningsmotståndare kallas för landsförrädare utan att det får några konsekvenser.
Ansvaret för det offentliga samtalets ton vilar på alla som deltar i det, inte bara på dem som driver det längst.
För oss muslimer från Balkan är denna utveckling särskilt bekant.
Uppmaningen att sluta vara muslimer har vi redan hört förut. Det var på 90-talet när nationalistiska partier skruvade upp retoriken och muslimer, som levt sida vid sida med andra befolkningsgrupper i sekler, plötsligt utpekades som ”främmande element”, ”hot” och ”terrorister”.
När det etniska våldet väl började — skjutningarna, avrättningarna — räckte det med att man hade ett muslimskt namn för att hamna i en massgrav.
På 90-talet fick vi skydd och trygghet i Sverige. Landet har blivit vårt hem och vi är djupt tacksamma för det.
Just därför känner vi en plikt att varna och agera medan det inte är för sent.
Vi uppmanar därför våra församlingsmedlemmar att inte låta sig provoceras. Bevara lugnet och värdigheten!
Vi uppmanar alla använda sin rösträtt den 13 september. Gör det med eftertanke: ta reda på vilka partier och kandidater faktiskt står för alla människors lika värde och grundläggande rättigheter — och låt det väga tyngst.
